It goes on and on

Det skulle kunna vara så lätt, men inte för mig. Absolut inte. Det jobbigaste är att vänta. Vet hur otroligt besviken jag kanske kommer bli, eller överlycklig. Antar att jag inte kommer sova inatt heller för den stora klumpen i magen. Pendlar mellan hopp och uppgivenhet. "Början på veckan." Praktik-paniken fortsätter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0