thelifeofkanelius

Några tecken på att du (nästan) är den enda singeln i ditt umgänge:

•  Det är oftast du som hör av dig först för de är upptagna med sin pojk-/flickvän. Du börjar ta för givet att de alltid är upptagna.

• Ibland känns festerna som parmiddagar, plus du.

• Du får kommenterar som ”Det vore så kul om du också kunde hitta någon” eller ”Jag vill också att du ska ha det såhär”.

• Du sitter ensam hemma på fredag- och lördagskvällar eftersom dina vänner är med sina pojk-/flickvänner.

• Du är inte längre den personen som får veta saker först.

• Då får veta i efterhand att saker som ni brukade göra tillsammans gör den nu med sin pojk-/flickvän.

Nu vill jag inte att någon ska ta illa vid sig av det här, det här är inte riktat mot någon eller tänkt att pika någon whatsoever. Mina vänner är fina människor och jag önskar dem all lycka i världen, även såklart med kärleken.  Ibland finns det inget sötare än nykära och kära människor. Det är absolut inte heller så att jag är sur eller avundsjuk, jag trivs ensam (eller själv eller singel eller vad man nu ska kalla det) och jag skulle inte vilja ja det annorlunda just nu. Det är bara tankar.

Ibland har jag bara svårt att hänga med i svängarna. Det händer så mycket hela tiden. Plötsligt är vi nästan vuxna, ibland vill jag inget hellre än att vara vuxen och självständig men det skrämmer också skiten ut mig. Jag saknar när man var liten. Varje helg lekte man med kompisar, det var helgerna vigda åt. Loven försökte man leka med så mycket kompisar som möjligt och man pratade om utflykter och roliga saker man kunde göra tillsammans. Allt var så mycket enklare. På alla plan.