thelifeofkanelius

Sist jag skrev var livet guld, well guldet blev till sand. Förra tisdagen kallade Mia in mig på kontoret med en konstig ton i rösten som fick mig att ana att det inte var goda nyheter hon skulle komma med. Anade att hon hade gråtit när vi satt oss och så berättade hon att det varit telemöte med dom högre cheferna och det är...anställningsstopp. Höll på att sluta andas när hon sa det. Inget är helt klart och skrivet i sten men jag började ju storböla och kände hur jag började dö inombords. Satte mig på toalettgolvet i mörket och grät okontrollerat tills jag var tvungen att gå ut och jobba några timmar till. På fredag är det akut personalmöte så ska Mia berätta hur det kommmer bli med allt. Dom ska tydligen göra om allt..hur vi jobbar, dra in på massa timmar, göra om sommarschemat och ändra på allt. "Effektiviseras" my ass.

 

Har försökt hålla humöret uppe utåt men egentligen är jag helt förstörd. Om jag inte hade H hade jag gått under..han är verkligen världens finaste. Jag fick iallafall vara världens lyckligaste i en vecka. Nu har ju också min kropp gett upp när jag mått dåligt så jag har gått och blivit sjuk. Slog till i lördagskväll, jobbade med feber i söndags sen varit hemma igår och idag. Imorgon och tosdag är jag ledig så nästa gång jag jobbar blir på mötet på fredag sen jobba så blir en 8-20 dag. Får se vad som händer.