Då var det måndag igen
Hänvisar till Facebook för partybilder från i lördags. Hade en grymt rolig kväll, har helt underbara vänner!
Då var det måndag igen och dagar man planerat länge har blåst förbi, eller snarare snöat förbi. Idag har jag varit i Askersund på en föreläsning med Julia Rosqvist. Hon var helt okej men pessimist som jag är kan jag inte låta bli att störa mig på överpositiva människor som tycker att allt möjligt och "titta hur lyckad jag blivit". Men nu är det så att alla kan inte vara lyckade entreprenörer och casha in stora pengar. Det låg hela tiden i bakhuvudet att vi betalade henne 10.000 kronor för att prata i 90 minuter. Ganska självupptagen var hon också, blev inte bättre när hon var tvungen att berätta att hon just nu jobbar med tv och får 40.000 per avsnitt och spelar in två i veckan. Hon visste trots allt att det var arbetslösa ungdomar hon pratade med. Kan inte låta bli att störa mig lite på folk som ska skryta med sina pengar, delvis av avundsjuka såklart, det förnekar jag inte.
Andra halvan var bättre när hon pratade om drömmar och mål, alla fick vi berätta vad vi vill göra när vi växer upp. Det är intressant att höra vad andra människor man inte känner har för drömmar och vad de vill med sina liv. Dock tycker jag att det är så tragiskt hur det finns så mycket unga människor som verkligen vill saker men inte får chansen. I den lilla gruppen vi var fanns det bland annat drömmar om att bli florist, pilot, styckare, tågförare, och såklart min egen dröm att jobba i affär. Blev nästan förvånad över att alla visste så klart och tydligt vad de ville göra, blir frustrerad över att det finns så mycket outnyttjad arbetskraft när de som väl har arbete jobbar ihjäl sig och går in i väggen. Det är synd, men verkligheten. En annan sak jag tänkte på var att även Maria (som leder Communicare i Kumla) och Jimmy (i Askersund) fick berätta om vad de vill göra och det var inte alls vad de jobbar med nu. Allt jag kunde tänka på var att jag inte vill närma mig trettio år och fortfarande inte veta eller göra vad jag egentligen vill.
Då var det måndag igen och dagar man planerat länge har blåst förbi, eller snarare snöat förbi. Idag har jag varit i Askersund på en föreläsning med Julia Rosqvist. Hon var helt okej men pessimist som jag är kan jag inte låta bli att störa mig på överpositiva människor som tycker att allt möjligt och "titta hur lyckad jag blivit". Men nu är det så att alla kan inte vara lyckade entreprenörer och casha in stora pengar. Det låg hela tiden i bakhuvudet att vi betalade henne 10.000 kronor för att prata i 90 minuter. Ganska självupptagen var hon också, blev inte bättre när hon var tvungen att berätta att hon just nu jobbar med tv och får 40.000 per avsnitt och spelar in två i veckan. Hon visste trots allt att det var arbetslösa ungdomar hon pratade med. Kan inte låta bli att störa mig lite på folk som ska skryta med sina pengar, delvis av avundsjuka såklart, det förnekar jag inte.
Andra halvan var bättre när hon pratade om drömmar och mål, alla fick vi berätta vad vi vill göra när vi växer upp. Det är intressant att höra vad andra människor man inte känner har för drömmar och vad de vill med sina liv. Dock tycker jag att det är så tragiskt hur det finns så mycket unga människor som verkligen vill saker men inte får chansen. I den lilla gruppen vi var fanns det bland annat drömmar om att bli florist, pilot, styckare, tågförare, och såklart min egen dröm att jobba i affär. Blev nästan förvånad över att alla visste så klart och tydligt vad de ville göra, blir frustrerad över att det finns så mycket outnyttjad arbetskraft när de som väl har arbete jobbar ihjäl sig och går in i väggen. Det är synd, men verkligheten. En annan sak jag tänkte på var att även Maria (som leder Communicare i Kumla) och Jimmy (i Askersund) fick berätta om vad de vill göra och det var inte alls vad de jobbar med nu. Allt jag kunde tänka på var att jag inte vill närma mig trettio år och fortfarande inte veta eller göra vad jag egentligen vill.
Kommentarer
Trackback
