Säger bara fan.
Då var dagen alltså här, och jag säger bara fan. Mina ögon är alldeles svullna och trötta efter dagen.
Kuggade på uppkörningen imorse, teorin gick finfint igår så inga problem där. Var inte så nervös imorse som jag brukar och trodde jag skulle bli. Träffade Anna 8.15 för uppvärmningen på bilskolan, gick igenom lite säkerhetskontroll och åkte mot Hallsberg. Förarprövaren var trevlig (i början) och säkerhetskontrollen gick bra. Vi började köra och det mesta kändes bra, fick bla vända på "lämplig plats", backparkera på Alléhallens parkering, bromsa för en katt som sprang över vägen och köra runt en massa på landsväg och inne i Hallsberg. Vi körde ut på landsvägen efter brandstationen och han säger att jag ska svänga till höger, av någon anledning hör jag "sväng till vänster" och börjar placera mig för en vänstersväng. Han upprepar samma sak igen, jag ber om ursäkt och säger att jag hörde fel och blinkar istället till höger och han säger att det inte är någon fara, hinner dock inte gå ut på väggrenen innan svängen utan svänger in på vägen direkt från körbanan. That´s it, det var det som gjorde att jag blev kuggad. Eftersom det var bilar bakom blev det en "risk", hade det inte varit bilar bakom hade det inte varit något att kommentera. Allt annat blev godkänt och gick bra.
När vi var tillbaka på bilprovningen och har parkerat fick jag en känsla av att jag skulle kunna klarat det. Så säger han "Du är inte godkänd" och det kändes som att jag inte kunde andas. Sen när han kryssar i dom två röda rutorna för "Ej godkänd" på formuläret kändes det som nån stack en kniv i hjärtat, ville bara dö. Blev så fruktansvärt frustrerad över att det vara var den enda saken som gjorde att jag inte klaradet det. Både Anna, Kirre och Fredrik tyckte det var konstigt hur han kunde kugga mig mig på bara en sak, kändes lite bättre då iaf. Kan inte låta bli att tänka att "om jag bara hade hört rätt från början hade jag haft körkort" eller "hade vi kommit ut på vägen 15 sekunder senare så hade jag inte haft några bilar bakom mig", vet att det inte är värt att tänka så men kan inte låta bli.
Fick sitta och vänta på den andra tjejen som skulle köra upp efter mig, kunde inte sluta gråta först men sen kom Anna och Kirre så vi satt och solade och pratade om massa randomsaker så jag tänkte på annat. Hon klarade det inte heller så vi sa att vår förarprövare måste haft en dålig dag. Grattis till André som klarade det med den andra prövaren! Det var tungt att gå hemåt sen, varje bil som körde förbi kändes som ett hån, svårt att koppla bort känslorna då.
Sen jag kom hem har jag gråtit ögonen ur mig, pratat med massa underbara människor, bror var världens sötaste och gav mig godis och en gosedjurs-kissekatt som tröst. <3 Gick två varv i viaspåret förut för att ta ut mina aggressioner över dagen (och på kuppen fått minst 20 nya myggbett). Nu känner jag mig helt slut, helt tom. Med svullna ögon. Tror jag ska släcka och sova snart.
Kuggade på uppkörningen imorse, teorin gick finfint igår så inga problem där. Var inte så nervös imorse som jag brukar och trodde jag skulle bli. Träffade Anna 8.15 för uppvärmningen på bilskolan, gick igenom lite säkerhetskontroll och åkte mot Hallsberg. Förarprövaren var trevlig (i början) och säkerhetskontrollen gick bra. Vi började köra och det mesta kändes bra, fick bla vända på "lämplig plats", backparkera på Alléhallens parkering, bromsa för en katt som sprang över vägen och köra runt en massa på landsväg och inne i Hallsberg. Vi körde ut på landsvägen efter brandstationen och han säger att jag ska svänga till höger, av någon anledning hör jag "sväng till vänster" och börjar placera mig för en vänstersväng. Han upprepar samma sak igen, jag ber om ursäkt och säger att jag hörde fel och blinkar istället till höger och han säger att det inte är någon fara, hinner dock inte gå ut på väggrenen innan svängen utan svänger in på vägen direkt från körbanan. That´s it, det var det som gjorde att jag blev kuggad. Eftersom det var bilar bakom blev det en "risk", hade det inte varit bilar bakom hade det inte varit något att kommentera. Allt annat blev godkänt och gick bra.
När vi var tillbaka på bilprovningen och har parkerat fick jag en känsla av att jag skulle kunna klarat det. Så säger han "Du är inte godkänd" och det kändes som att jag inte kunde andas. Sen när han kryssar i dom två röda rutorna för "Ej godkänd" på formuläret kändes det som nån stack en kniv i hjärtat, ville bara dö. Blev så fruktansvärt frustrerad över att det vara var den enda saken som gjorde att jag inte klaradet det. Både Anna, Kirre och Fredrik tyckte det var konstigt hur han kunde kugga mig mig på bara en sak, kändes lite bättre då iaf. Kan inte låta bli att tänka att "om jag bara hade hört rätt från början hade jag haft körkort" eller "hade vi kommit ut på vägen 15 sekunder senare så hade jag inte haft några bilar bakom mig", vet att det inte är värt att tänka så men kan inte låta bli.
Fick sitta och vänta på den andra tjejen som skulle köra upp efter mig, kunde inte sluta gråta först men sen kom Anna och Kirre så vi satt och solade och pratade om massa randomsaker så jag tänkte på annat. Hon klarade det inte heller så vi sa att vår förarprövare måste haft en dålig dag. Grattis till André som klarade det med den andra prövaren! Det var tungt att gå hemåt sen, varje bil som körde förbi kändes som ett hån, svårt att koppla bort känslorna då.
Sen jag kom hem har jag gråtit ögonen ur mig, pratat med massa underbara människor, bror var världens sötaste och gav mig godis och en gosedjurs-kissekatt som tröst. <3 Gick två varv i viaspåret förut för att ta ut mina aggressioner över dagen (och på kuppen fått minst 20 nya myggbett). Nu känner jag mig helt slut, helt tom. Med svullna ögon. Tror jag ska släcka och sova snart.
Kommentarer
Trackback
