thelifeofkanelius

I really want you to really want me
But I really don't know if you can do that

Jag har inte lyssnat på den låten på evigheter, helt plötsligt dyker den bara upp på Ipoden påväg hem från bion. Fick nästan lite svårare att andras, pulsen rusade till lite. Den låten påminner mig så mycket om förra vintern, förra kylan. Hur jag gick i mörkret påväg till kyrkogården eller hem från bussen eller vänner i kylan. Minns knappt vem jag brukade tänka på. Eller egentligen kommer jag nog ihåg, fattar bara inte vad jag tänkte på. Nu är det helt tomt. Helt tomt. Inte ens en dröm. Låten har så otroligt mycket känslor i sig. Såg ut över mörka, öde Köpmangatan och upp på stjärnhimlen, klockan hade kunnat vara vad som helst. För ett år sedan eller nu. Så plötsligt hör jag tåget och blir påmind om att jag bara är påväg hem en tisdagkväll i september.

I really want you
I really want you
I really want you now

No matter what I say or do
The message isn’t getting through
And you’re listening to the sound of my breaking heart

Nu har klockan slagit över till 30 september för en stund sen och kylan är tillbaka. Dags att krypa ner under täcket och försöka blunda. Ska bara lyssna på låten en gång till.
En gång till.
En gång till.
Nu hör jag tåget utanför fönstret.